Om boken: 2006 / I pjäsen "Köpmännen", som är en teatralisk liknelse, åtföljs berättarens muntliga berättande av en serie av tysta scener. Pjäsens originalitet ligger i den ursprungliga kombinationen av dessa två dimensioner, som bildar en enda helhet först under föreställningen. Scenerna passerar framför publikens ögon parallellt med berättarens berättelse, men illustrerar det inte, utan kompletterar eller till och med ifrågasätter det. Orden som talas av hjältinnan är inte objektiva till sin natur: de kan på ett avgörande sätt vederläggas av händelserna som äger rum på scenen vid den tiden. Det är omöjligt att gå i god för berättelsens äkthet. Läsaren måste själv föreställa sig denna, fortfarande oklara, sida av föreställningen, och tack vare sin fantasi komplettera eller till och med drömma om liknelsens betydelse.